Sida 5
OM LIFMODERMASSAGE. ig 5)
företeelse, som antyder en inom ovarierna försiggående cellbildningsåkt samt en ombildning af lifmoderns slemhinna för att kunna emottaga och behålla det nybildade ägget, om de fysiologiska vilkoren för den vidare utvecklingen, befruktningen, egt rum. Uteblir blödningen, så tyder detta på, att ingen äggbildning försiggått, ett förhållande, som ju så ofta inträder hos kloroanemiska personer. Tänker man sig emellertid förhållandet så, att en lifligare kongestionering af ovarierna, där förmår framkalla en ökad cellbildning, en verklig ovulation, så ligger emellertid häruti någonting konstladt och något, som icke kan vara utan allmän skadlig återverkan på organismen i dess helhet, likasom när man i drifhus drifver en växt till blomning; knoppen framkommer, den utvecklas till blomma, men då står äfven växten sin aftyning nära! Öfver en sådan gymnastisk behandling måste man : fälla samma förkastelsedom, som hvarje fysiologiskt bildad och erfaren läkare gör öfver användningen af s. k.; ”emenagoga”.
Den metod, jag vid behandlingen af lifmodersjukdomar följt, består hufvudsakligast i massage af lifmodern i förening med en allmän gymnastisk behandling, åsyftande att stärka allmänna tillståndet samt att tillika, vid förekommande behof, verka blodafledande från underlifvets organ. DLifmodermassagen utföres så, att rörelsegifvaren med ett eller ett par fingrar, alt efter förhållandena, söker att fatta lifmoderkroppen för att på den samma utöfva ett jämnt och stadigt tryck, hvarvid den andra handen, lagd på underlifvet eller ock bäckenet, utöfvar mottryck. Detta endast i sådana fall, där bukbetäckningarna äro mycket fasta och oeftergifliga. Aro dessa betäckningar däremot tillräckligt slappa, så kan man på detta sätt få lifmoderkroppen emellan händerna samt då trycka eller sakta knåda den emellan hvardera handens fingrar. Att man tillika afser att gifva patienten ett för afslappning af bukmuskulaturen så gsynsamt läge som möjligt, faller af sig själf. Denna behandling synes vara tillräcklig vid alla cirkulationsrubbningar inom lifmodern, så vidt denna icke är till form och läge förändrad, således vid hyperemier, såväl fluxions- som stagnationshyperemier, vid kronisk inflamation, samt äfven vid nybildningar inom själfva lifmoderkroppen. Dock har jag äfven vid cirkulationsrubbningar användt tryckskakningar för nedre delen af buken, därvid försökande att komma så långt ned åt lilla bäckenet som möjligit, hvilket på feta personer är ganska svårt.
Källa: Internet Archive ·