Sida 4
4 Bd. X. N:r 22 — GEORG ASP.
förändringar blifvit väsendtligt förändradt; äfven det för ”redressering vid bimanuel undersökning”. Vidare har jag från metoden utmönstrat den s. k. ”darrtryckningen” på n. pudendus, hvilken BRANDT förordar för upphäfvandet af ”obehag efter undersökning per vaginam”, och detta på grunder, som jag snart skall närmare utlägga. I sammanhang härmed vill jag äfven uttala min åsigt om den darrtryckning BRANDT, i likhet med franske massörer, begagnar vid behandling af förlamningar i blåsans slutmuskel, och hvaraf jag icke begagnar ' mig, emedan rörelsen, utförd enligt BRANDT's föreskrift, icke synes mig kunna träffa de nerver, som gå till blåsans slutmuskel utan att tillika medföra en höggradig retning på andra nerver, hvilka man enligt min uppfattning tvärtom måste söka att undvika. Vi böra erinra oss, att de nerver, som innervera urogenitalorganen, härstamma från tvänne källor: blåsans och de inre organens från plex. hypogastricus, genom plex. vesicalis och uterinus, de yttres åter från plex. pudendalis. Den öfre grenen af n. pudendus går, efter att hafva afgifvit grenar till musc. ischio-cavernosus, uppåt mot blygdbensfogen, framträder på ryggen af.clitoris, sänder talrika trådar till det inre af corpora cavernosa och förlorar sig slutligen i de veck af nymferna, som bilda preputium celitoridis. Utföres nu rörelsen enligt gifna föreskrifter — med bägge händernas mot hvarandra vända fingertoppar under blygdfogen inåt och uppåt — så torde det vara ogörligt att inverka på de grenar, hvilka från plex. vesicalis gå till blåsans slutmuskel, om dessa als påverkas, utan att. tillika träffa de talrika förgreningar af n. pudendus, hvilka utbreda sig på och omkring clitoris, och i hvilka man förlägger den högsta känslighet hos kvinnan. Man finner visserligen franske massörer, t. ex. ESTRADERE, till och med förorda en sådan nervskakning i vissa former af hysteri och nymfomani, men för uterinmassagen, såsom jag fattat den, är rörelsen fullkomligt obehöflig, om den ock vore oskadlig!?
Till det ofvan sagda vill jag ännu tillägga, att jag för min del icke kan gilla BRANDT's behandling af ”uteblifven reglering”, hvilken behandling går ut på att genom starka bålrörelser framkalla en kongestion till bäckenorganen så länge, tils uterinslemhinnan brister, blödningen framträder, och den sjuka är —— botad! Detta bevisar en fullkomligt oriktig, eller kanske rättare sagdt, alldeles ingen kunskap om detta symptom af en allmän sjuklig störelse i kvinnoorganismen. Blödningen är ju en
Källa: Internet Archive ·