Sida 18
18
eller laxöringmete i små älfvar och bäckar. Med ett käppspö af pepparrör i tre delar bör man vara belåten, ehuru två dylika äro bra att ha.
Fiskar man i båt, är nödigt att ha en under- tagshåf, emedan det händer, att man får så stora fiskar, att man icke kan eller vågar att lyfta dem öfver båtkanten, ty, som förr antydt är, fiskar man bäst med fina refvar och små krokar.
Undertagshåfven är bra, ty heta och ovana metare bruka häftigt rycka upp fisken, så häftigt t. o. m., att fisken ibland icke kommer i båten, utan faller i sjön på dess andra sida och då — adjö!
En metare, som vill göra sin sak väl, behöf- ver äfven andra ting. Först en god båt med goda åror jämte sådana till reserv, ankartross med an- kare eller sten, båtshake och öskärl. Därnäst måste han hafva agn och först på våren s. k. metmask.
Om de lärde skilja på metmaskar vet jag icke, men för fiskaren te de sig olika:
1:o. Den, som vistas i mycket fet jord och i gödselhögar;
2:o. Den, man också finner i fet jord, men förnämligast vid garfverierna i därvarande bark- högar;
3:o. Den, man finner i trädgårdsland;
4:0o. Den, man finner i torfjord.
Alla dessa duga till bete, men te sig olika för fiskaren.
Abborren tycker mest om n:r 1.
Mört, löjor, elrizan n:r 2.
Mindre omtyckt af alla är n:r 3.
Källa: Project Runeberg ·