Sida 23
23
Man måste dock'tillse, att man icke bjuder mindre abborrar stora krokar och stora maskar eller agn. Med liten vana skall metaren snart finna det bäst passande. I allmänhet hinner en metare icke med att sköta flere än två spön vid fiske i båt, men skäl är dock att ha ute ett tredje. Där- till kan användas ett svifvel- eller slantspö. Får man, hvilket ofta händer, en eller annan mindre mört, brukar det allt hända, att, om man begagnar denna som agn på slantspöet, man får på den en större fisk, abborre eller gädda. Besväret att slänga ut refven med den pigga mörten är ej stort. Man nedlägger så det stora spöet i båten och låter det ligga, tills det nappar.
Slantspön finnas i sportmagasinen, men fiska- ren kan mycket väl göra sig ett sådant själf, i lik- het med metspöet, men gifvetvis gröfre och star- kare samt försedt med rulle och löpande ref. (Om slantspön och deras bruk längre fram.)
Abborrmete anses för ett bland de nöjsam- maste af alla fisken, och så är det ock, när fiskarna vilja nappa, men det händer, att då de ej vilja detta, man kan egga dem därtill genom att bjuda dem olika beten. Vilja de ej taga den vanliga metmasken eller mört och löjor, små sikar, rudor och hvad man kan ha, så må man försöka med elrizor och nejonögon eller lindålar. Äro dessa lefvande, bruka abborrarna sällan neka, men göra de det, äro de omöjliga för stunden. Då är bäst lämna dem 1 ro och försöka, hvad man kan uträtta med ett
Källa: Project Runeberg ·