Sida 53
53
Förfar man så, som här förut är sagdt, med rudor, gärs och abborre, äro de i den ordning de nämnts i stånd att lefva natten lång och där- utöfver. Löjor, elrizor samt sikyngel äro för små att påagna på antydt sätt, dem måste man fästa på kroken genom att träda den i dem, men van- ligen äro de redan förut döda, och då gör man dem icke illa .:med kroken.
På försommaren och omkring midsommar samt därefter, tills hösten gör sitt inträde och vattnen afsvalna, får man flere sorters fisk på långrefven, om man lägger en del af den grundt och en del närmare sjöbotten och allt som man lägger den djupt benämnes den olika:
Högt i vattnet för gäddref |.
2 å 3. meter djupt sbborret | flötref
djupare gösref och
vid botten ål- och lakref
Gäddrefven agnas med nors, mört, rudor, gärs, abborre och löjor.
Abborrefven agnas med elrizor, löjor, små mört, nejonögon eller sandödlor och oftast med daggmask. .
Gös- och ålrefvar med samma agn. =.
För id och sik lägges i en del vatten också en särskild ref, hvarom mera längre fram.
I sammanhang med långrefsfiske bör nämnas något om
b djupref.
Agnfiske.
Att till ett tillräckligt antal meta upp små- fisk är ett tidsödande göra, ehuru det är nöjsamt nog, då det slumpar till, men det är icke så ofta det gör så.
Källa: Project Runeberg ·