Sida 52
52
Längre fram på våren och försommaren kan man icke erhålla nors som agn. Då kan man i stället ersätta denna med små mört, ty den mört, som leker tidigt och kallas ismört, får man i all- mänhet tidigare än man kan lägga ut långrefven, och den brukar i en del vatten vara. för stor till agn.
Små mört är ett präktigt agn, i synnerhet om man handterar den varligt, så att han lefver länge. Sättet är besvärligt, men brukar löna sig. Sedan man tagit den lefvande mörten ur den vid båten fästa agnsumpen och lagt den i en med vatten fylld bytta eller hink, som bör ha sin plats mellan »påagnarens» ben, träder man in en van- lig hårnål genom mörtens mun och ut vid en af gälarne. I hårnålens böjning instickes nu ändan af krokens tafs och drages varligt fram. genom mörtens mun så långt, att krokens böjning träffar gälarna. Kroken döljes nu af fiskens huf- vud, hvilket är fördelaktigt. Göres allt detta raskt, lefver mörten och är pigg nog, då han kommer i vattnet.
Som antydt är, är detta sätt att fästa kroken i betesfisken besvärligt. Jag har dock brukat det, därför att jag finner det både obarmhärtigt och motbjudande att, som allmännast brukas, sticka in kroken i den arma fiskens sida eller genom ryggen.
Ibland har jag påsatt agnfisken åt motsatt håll eller så, att tafsen först inträdts i munnen och dragits ut vid gälen. Kroken har då blifvit sittande alldeles så, som på tal om stång- eller stödkroken är visadt.
Källa: Project Runeberg ·