Sida 55
55
solvärmen lockar småfisken intill landet, då man passar på och försiktigt drager noten i land. Man har då fisksumpen eller vattensån i beredskap, och är man rapp och far varsamt med noten samt därtill har lyckan med, kan man få hundratal af passande agn för långrefven.
Lyckas icke detta, eller har man ingen pas- sande strand, må man försöka med håfven. Äfven en håf kan man binda sig själf, men man kom- mer lättare från saken, om den köpes. Agnhåfvar finnas af två olika konstruktioner: sänkhåf och spröthåf. Båda motsvara ändamålet. Det beror på lokala förhållanden, hvilken af dem, man bör skaffa sig." Då de skola begagnas är nödigt att utforska, hvar småfisk finnes, vanligen vid vasen utmed vassen och i strömmande vatten. Man brukar, sedan håfven är utsatt, kasta skorpsmulor och metmaskar öfver den för att narra fiskarna dit. Komma så de pigga agnfiskarna öfver håfven, drages: den upp med skyndsamhet, och agnen stjälpas i fisksumpen. Finmaskade nät, s. k. löj- nät, äro dyrbara nog: 15 kr. för de bästa hos Leidesdorff. Visserligen äro de i kortaste laget, men vid tillfällen, då löjor och annan småfisk stimma i mängd, kan man göra god fångst, om man drager nätet liksom en not. Ett löjnät bör ha sådana sänken, som man kan knyta af och binda på, allt efter behof, ty ibland stimmar löjan vid ytan. Då aftagas så många sänken,
+ Leidesdorffska priskuranten, sidd. 29 och 30. De håfvar, som fiska bäst, äro de s. k. norshåfvarna. Man kan se dem begagnas nästan hvarje dag vid Norrbro här i hufvudstaden.
Källa: Project Runeberg ·