Sida 56
56
att nätet, då man drager det, går nära vatten- ytan. - Far man tyst och varsamt fram, lyckas man ibland göra god fångst. Nätet kan läggas ut på försåt eller då löjorna ej synas. Man passar på och drager det, då de infinna sig. Nät för agnfisk är i detta fall mindre lämpligt än not, håf och mjärde, att en hop agn dö, sedan de kommit i sumpen, emedan man icke kan lossa dem från nätet så varsamt och hastigt, att de ej fara illa.
I mjärdar lyckas man rätt ofta få mycket och god agn under lektiden, då de utläggas vid vasar och andra passande ställen. Veckan före midsommar leker löjan och i en del vatten senare. Utsätter man då spärrmjärdar eller kupor i for- sarne, där sådana finnas, brukar man göra godt fiske.
Elrizan, alkuvan eller spragg är en af de bästa agnfiskar, jag känner. Den är därför ock känd af alla fiskare på de trakter den finnes, och det är nästan öfver allt i sjöar, bäckar, älfvar och tjär- nar. Den fångas också tämligen lätt därigenom, att den förekommer i flockar och på grundt vat- ten. Den är ock föga skygg. För att fånga el- rizan brukar man både agnnoten, håfven och mjärden, allt efter lokala förhållanden. Den nappar raskt, men likafullt går lång tid åt för att meta upp ett eller annat hundrade.
Betesnot eller stängselnät är enligt Leides- dorffs priskurant sid. 28 »ett hos oss litet kändt, men i Tyskland mycket användt nätredskap»>. Jag känner det icke, men synes det på ritningen sid. 30 vara rätt användbart såväl i stilla som i strömmande vatten. Vid agnfiske må fiskaren
Källa: Project Runeberg ·