Sida 64
64
emot händer någon gång, att man träffar sik under forsarna i större älfvar. Troligen är han där för att fånga och äta af den ofantliga mängd 8. k. laxflugor, som en del år komma flytande med strömmen. Blott en enda gång har jag fått sik i ström och skulle knappast ha trott att han fanns där om någon 'sagt mig det förut. Det var under en fors, där en liten vik gick in, och denna var fylld med fradga eller skum. Min roddare och jag hade ankrat vid kanten af det hvita skummet och slängde våra små harrflugor ut i strömdraget, då jag märkte, som jag tyckte och trodde, stjärten af en harr slå upp ett ögonblick, och genast föllo mina flugor, där fiskstjärten visat sig, och i samma ögonblick tog han den minsta flugan och ovanligt beskedligt följde han med till båten och så in i håfven samt upp. Då blef den liflig och glänste så som ingen harr kan glänsa, och jag blef mycket förvånad, då jag fann fisken vara en sik, och ville knappt tro mina egna ögon. Emel- lertid var det en. sik, och den vägde godt ett skål- pund.
Raskt voro både mina och roddarens flugor inne i skumtäcket, och därifrån togo vi på en kort stund fem sikar af lika och ännu större vikt. Troligen skulle vi fått flere, om icke en annan fiskare kommit nedom oss, stakande sin båt midt igenom den skumbelagda lilla viken. Därmed voro fiskarna borta, och som det var på midsom- maraftonen, ville vi ej vänta på, att de skulle återkomma, utan slutade fiska.
Jag talade sedan vid en närboende metare och frågade honom, om han brukade meta sik i
Källa: Project Runeberg ·