Sida 63
63
han är att kämpa i forsarna, går han icke på djupet, utan slänger sig hit och dit med hufvud och kropp i krum. Man får ej fubbla med rulle och ref!
Jag har icke fiskat id mycket, men dock pröfvat honom så pass, att jag vet, att det är bäst att vara vaken och vid mete icke glömma vare sig håf eller huggkrok, äfven om man be- finner sig på land. Ett ganska stort och spän- nande nöje är att strida med en stor id, och en vacker och välsmakande fisk är den. .
Tiden för mete af id infaller icke bestämdt. Erfarna idmetare ha sagt mig, att iden tager på förmiddagarne. Blåser det och går vågor, anses det fördelaktigt. Man träffar den då på vind- eller lovartssidan vid klipp- eller stenuddar, så ock vid vassen i vikmynningar. Rätt ofta händer, att man får grofva abborrar, då man söker id- stimmen, men sådant märker fiskaren, innan han sett fisken, på det beteende, fisken visar, under det man söker infånga honom. Abborren kilar åstad mot botten, men som förut nämnts är idens stridssätt mycket nöjsammare.
De, som önska id för vinterbehof eller afsalu, försumma icke att utlägga långref den tid, iden är så att säga ute på sommarnöje. Det fisket brukar löna sig bra, och iden strider lika bra på långrefven som på metkroken. Om idmete i Östersjön känner jag nästan intet, men det skall dock där vara mycket lönande.
Sik. Så vidt jag vet eller har hört, fiskas siken mycket sällan på metkrokar i lugnvatten. Där-
Källa: Project Runeberg ·