Sida xviii
Företal
iir
ske psykiskt och fysiskt; dess skillnad ifrån exaltations-, imaginations-, och imitationssjukdomarne; daimonomanien såsom en häri från skiljd, men dermed analog form; talets liänförande till natnrdrifterna.
De författare jag i denna del följt äro, utom de i den förra redan uppgifna, förnämligast: I d e i e r, D o mrich, Friedreich, Descuret, Baillargér», Morison, Scbröder v. d. Kol k. I öfrigt har jag citerat mera än i föregående del, då man ansett' mig: i allmänhet lemna för få hänvisningar.
Med demia andra pathologiska del är arbetet slutadt efter des» första plan: att gifva en aUmän öfversigt af själen i dess normala och abnorma förhållanden. Men det var då beräknadt till ett betydligt mindre omfång, och att följas af ett annat öfver de speciella själssjukdomarne. Under fortgången har författaren af flera skäl förändrat delta, och heldre här egnat en större ntveckling åt en och annan sjakdom af större intresse. Och får väl i öfrigt det speciella inom detta fack änna tillhöra monografierna. Emellertid skolle genom denna forändring ett icke obetydligt monoent: det therapeatiska, blifva förbigånget. Författaren känner ett behof att uttala sina åsigter äfven inom detta. Ett tredje mindre häfte kominer derföre att med det snaraste följa dessa tvenne, hvilket är att anse som ett bihang till dem och kommer att innefatta själssjukdomarnes prophylaxis och cura.
Källa: Internet Archive ·