Själen i normalt och sjukligt tillstånd. Del 2

tivarje sinnesrörelse bar bloU en inverkan på organienid» , oeb Iräffär dervid individudU det eller dd organer, bvjlka befinna sig i elt retligt eilt^r abnorml; tillståud, men att ingen sinnesrörelse bos sunda meiHiiskor verkar nior på elt organ^ än etl anni^t. ^ågan Btanesrörelae, som «ger en bestämd inverkan ^h lefver, mage eller lijert^i, finnes således ej. ^Allt &p0cielt är också individueK." Att roresUUningarne referera sig till olika fysiska organsystenier: bjerlat, ventrikein, generationsorganerna, neka icke ens desse författare sjelfve^ Att glädje och sorg, b(ip[i och för&krackeise icke medföra samma fysiska reliefverkan, behÖfver väl intet annat niotbevis^ än er fa renbeten. Ofvan anförda satser synas oss då t allmänhet lätta att vederlägga. Men de innebära dock mycken sanning, Det är neuiligen ett faktum, att om «ti BJeikligt eller retiigt organ Himeä inom kroppen, så afficieras del aT bvarje sinnesrörelse, den må i öfrigt tiiU böra dess &fer eller icke-, aimu mera gäller detta, om organet ligger inom denna sinnetirörelses sfer eller ge* uom sympatisk förening står till den i nära förhällande. 8å kan ventrikein, om den ar retlig, lika snart afficieras af förargelse, som lefven^ eller denne lida vid deprimerande serger. För min dei tror jag mig dock bafva iakttagit, att den farargelse, som vid dylika tillfällen angriper ventrikein, är mera blandad med grämelse och sorg, och alt vid lefverlidande patientens sinnesstämning i allmauket är fallen för en viss förargad retlighet, som inblandar sig i bvarje dess sinnesrörelse. Detta allt bevisar lika litet äiunesröreherans allmänna inverkan, sOm t. ex. den taxerande verkan af Tarl. emet. inom en och annan organism kan utgöra ett uiotbovla emot dess speciella egenskap af kräkmedel.