Själen i normalt och sjukligt tillstånd. Del 2

Jag ken har anfdra ett faktum af egen errarenhet, 80{» torde ulviäa och hevisa något i detta afseende. Åreti 1847 och 1S48 led jag af en 3vår pneuinoni , gom Öfvergick i voniica, liviJken uttömde sig genom bronchierna med qvartertals var. Under följande aren inverkade alla sinnearörelser, liksom yttre inflytamlen: köld, hetta, indigestion, allt pä det ställe i lungan, der vomican haft sitt säte, och der jag således ganska ofUa kände plågor. ISnniera har detta försvunnit och känner jag der, äfvensom i hjertat, plågor endast vid oro och ingripande sorg. Däremot verkar numera alltid förargelsen pä ventrikel och lefver, hvilkat mindre framträdde under den tiden, livad visar detta annat än det, att så lån^e ett lokalt hdande qvarstod inom ett organ, afficierades deUa i första hand af atla störande intryck, som träffade organia» men på en punkt eller annan, men sedan delta organ återgått til) mera normal funktion, hafva också sinnesrörelsernas inverkan återtagit sitt regtiliera inflytande.

Med dessa undantag af individuella fall, orsakad» ^enom förutvarande sjuklighet och retlighet, egendom* lig sympati och idiosynkrasi, anse vi, att hvarje såväl föreslållning som sinnesrörelse eger en egen form och inverkan, äfven inom det fysiska området, såsom vi ock skola söka att visa. Att sådana föreställningar och sinnesrörelser, som äro med hvarandra analoga, äfven i detta afseende kunna ordnas i större och mindre grupper, följer af de allmänna naturlagarne. Likaså, att oli* ka sinnesrörelser eller grupper deraf kunna förenas med hvarandra, och då sammanfatla äfven symptomeroa &f deraa fysiska inverkan.

m