Sida 3
Inledning
3
finitioti skulle nartnaru uttrycka förbällandet, än ilu ö\- riga syslenteroa».
Fdrst måste vi skilja sjukdomens orsaker och (öljåfir ifrån den sjelf, dess väsende. Fur den, som ansur sjukdom hestå i ett i organistnen inlördt rrämniande ätnne eller i retningen af detta ämne, måste val en blåsesten utgöra ett sådant. Men mati finner, om än sällan, vfd obduktioner dylika, bvaraf jiatienten icke erfarit någ:on olägenhet under lifstidun. Samma rörhålfande år med entozoer, till ocb med benikemasken. INågot mera ijxt sjakdomsäinna nn koppgiTtet gifves väl icke , och likväl finnas |iersoner, sum aldrig derutaf smittas , älven om det inukaleras. Hvilka kunna vara mera impregnerade meil koteraniiasma, än sjukhusläkarne och sjukvaktarne? Och likvis&t gå dessa ofta fria frän sjukdomen. Allt detta är således sjukdomens orsaker och såsom s§- dane kunna de elimineras ur kroppen eller angripa den efter olika förbåilanden, men de kunna icke anses for sjukdomen i sig.
Oernäät, om organets förändring utgjorde sjukdomen, så måste dock alltid något ligga innan Tor denna förändring. Vi taga ett praktiskt exempel, en kräftkiiöl (scirrb). Något mera lokaliseradt lidande än detta ^ kunna vi väl icke nämna. Scirrhen består utaf egna abnormt bildade celler^ hvilka afsättas i stället för de normala nutritlonscellerna^ jenite en egen bindeväf (stroma), och qvarstå i ökad mängd, då de icke, såsom de normala., åter ingå i blodmassan. Men bvarfore uppkomma dessa abnorma celler i stället for de normala? — Ett annat exempel, typbus. En och hvar har hört talas om denna sjukdom, i förra tider kallad nervJeber, då man ansåg den bestå i nerverna, sedermera i en period
Källa: Internet Archive ·