Sida 256
Fjerde kapitlet: Speciella sjukdomsformer
256
patienten förtiga den, men då är bans aktivitet oph eXpression helt olika. Manien deremQt är degs falla motsats i energi ocb aktivitet.
S 9É, Manim
Mani är ett allmänt exciteradt deliriqm. D^n uppträder i olika grader: a)excitalio maniacali5|en omotiyerad tallränghet ocb aktivitet med fortfarande ytt» re medvetande och igenkännande af personer; b) egentlig mani, oupphörlig aktivitet, patienten slår i söqder, skriker, skadar sig ocb andra, han talar mindre, men om det, som förefinnes, ocb kan återkallas till medvetande för en eller annan minut; c) subacata, medvetandet af det yttre apphSfdt, patienten lefver inom en inbillad sfer, svarar icke, pratar utan att låta afbryta sig, vanligen med basröst; härtill kan man lägga d) acu t issi ma, då patienten rasar utan uppehåll. Blir manien kronisk, qvarstå symptomerna under det patienten blir mera tyst ocb besynnerlig, och öfvergår den då i demence*
Sjukdomen utmärker sig i öfrigt genom sömnlöshet, öfverdrifven eller rent förlorad matlust, förhöjd muskelkraft, oregelbundna rörelser, ända till konvulsioner , förminskad sensibilitet, oredig uppfattning och uppbäfd omdömesförmåga. Deliriet fäster sig sällan vid nägqt. visst, utan spelar på allt, minnet är osäkert, deremot qvarstår det ofta efteråt utaf allt, som passerat under anfallet.
Man får vara försigtig, att icke misstaga ett typhöstdelirium, och ännu mera en encephalitis, för mapi. Allmogen gör oupphörligt dylika misstag, och afv^n för" den mera kunnige kunna de komma i fråga.
Källa: Internet Archive ·
