Sida 328
Fjerde kapitlet: Speciella sjukdomsformer
3S8
S åM3» Fortsättning t Eptdentier inant vari eget land»
Itioin värl eget jfind ha (Va vi afveit ha fl ett par e|tidemier af <]e först onttatade bISkuIla färderna. År 166S uppträdde en sådan i Elfdalen och följande år i Mora i Dalarne hos barnen , hvilka föllo i vatimagt och krampryckningar, talade och fantiserade, såväl då som vakande, om bfåkulla, dit du fördes af naiitngifna q vinspersoner och der de trakterades med öl ocli vin, fingo dansa, o. a. v. I städja fingo d& en karolin, gjlfverkanna, ^ el. dyL, men hvilket, då de bekäade, förvandtadea i spå-^H iior Huset var skinande soni eld, och den oiid«^ satt ärj ^B i högsätet, än låg han under bördigt. Trollpackari fick ett horn, som glindrade i mörkret, och eti nåJ att öppna väggen, för att hämta barnet; de redo på en ko efle hast, som låg vidöppen med en slang fästad emellan be« ifcön, hvilka trollpackan smorde ur hornet; de hvilade pä kyrkotaken. Vid andra till fallen sågo de djefvulen ^lik en gris dragande en vagn och krtngbanden med en orai", eller "lik Landsherrns sullne hund, som inga Öron hafver", eller i andra skepnader.
Sjukdomen började i Elfdalen, spridde sig derifrån till Mora , och sedermi^ra såsom en häftig eld till Orsa^ Rättvik, Lekiiiind, Åhl, Bjurnås och slutligen ända opp till Särna, 1671. Vid denna tid var dun i sin höjd, men fortgick Bodan, ehuru a Hakande, ända till 1677, således nio är. I Augusti 1663) tillsattes en komndssion under E, Cr«iUtz af 2$ ledamöter, hvilken samma är tat bränna lä personer i Mora och 13 i Elfdalen, straffade 148 barn med ris ifrån 30 till 6 par, pcb lat de minderåriga stå i kyrkan med ris i händerna ett är. Sedermera af"
Källa: Internet Archive ·
