Sida 260
Fjerde kapitlet: Speciella sjukdomsformer
260
raVnft i alliunttliei Ivenne slag: h) med inkohered!^^ b) enliBi, sSsoiii följd af ful i hjernan. Den sed na re satii nian faller med vår a men tia, ocb npi^taga vi blott den förra.
Denienoe &r sällan primitiv, men fd re komntttr| såsom fötjd af ansträagaiide arbeile hoä dem, som läsa och skrlTva nätlörriä igenom, t»Uer la^^ga sig |>å studier, hvartilt hufvudat ej förslår, isynnerhet filosofer och mateinattCJ. Oftare är den en sekundär följd &[' andra vansinrteii. VanHgen visar den sig först i elt och annal bizarrl ord, som icke ar på sin plats, sedan konuiia allt flera ooh flera sådana^ tttl dess paticnleu blir helt ocb båltet oföi ätåndig. äamniatibanget fatta;» emellan det föregåendi och efterföljande. Någon gång kan patienten härunder tala redigt för en qvarts tintme eller mera, men då börjar tankegången slä|ipas, och det blir* allt oredigare, Stun^i dom kan idéen fimiag riklig i grntkden , tnen patienteir saknar förmåga alt uttrycka den, stundom bar han bloll ett eller annat ord qvar, som begagnas för alla föremål. Man ser likaledes samma uttryck i andra afseenden, såsom då han HlNf i sanden all lid samma figurer. De yttre röret&erna blilVa åfven automatiska, han står, sitter eller ligger alltid pä samma sätt; slapphet ocb svaghet lillU'- ga. Stundom qvarstår någon tägre förmåga, t. sk. deii atÉ nieksiniiikt spela schack, minnet af det fordna, etc. Demeitcen öfvergår småningom mer ocb mer i slöbet ocb ameutii
S 93* Vanminueim UompHUa$ionetr oeik
Komplikationer emellan, och öfvergängar till olika sjukdoms former lörekomma ganska oRa. Monomanief
Källa: Internet Archive ·
