Själen i normalt och sjukligt tillstånd. Del 2

317

rranikallande. Man hör ofta sägas: om icke den förskräckelsen inträffat etler den sorgen, så hade icke patienten blifvit gaJtjn; om han icke deltagit i den eller den tillställningen, hade ban icke fallit i den ecsbsen, o. s. v. Och detta är rätt. Hade patienten undvikit den orsaken och sedan kunnat undvika alla andra, sä hade hans anlag icke kommit till utbrott. Men det är anlaget, ntbildadt genom en eller flera föregående kroniskt verkande omständigheter ^ som våtlat sjukdomen, och det tillfälliga, som lät den utbryta. Å andra sidan ser man faäraf, huru vigtig t det är att vakta en person med ett sjukligt anlag för dylika uppväckande orsaker. Det är samma rörbållande som vid ett somatiskt lidande. £n tuberkulos kan fOr en lifstid qvarstå outvecklad, till och med så sniäningoiu extermioeras (genom rörhårdning eller cikatrlsafion), om patienten kan förvaras för upphetsning, sorg, förkylning» etc. Men mångei) gång ar anlaget alltför ulbildadt; oaktadt all försigligbet bryter det löst. Äfven detta bar sin motsvarighet i det psykiska. De flesta lynnes- och karaktersfel äro sådanflf månget vansinne likaså.

Vi se af detta, buru nära nog bvarje inverkan kan blifva en närmare eller fjermare orsak (ill själssjukdom, aåsom vi redan särskilt anfört vid vansinnet. Själssjuk' domarne arO i detta fall analoga med de somatiska. Skilliiaden är den, att psykiskt inverkande orsaker snarast verka har, då de fysiska mera träda i bakgrunden. Om de somatiska sjukdomarne gäller deremot niotsatsen. Detta hafva vi blott hastigt och i allmänhet vidrört, då det speciella är anfördt vid bvarje ejukdouisgrupp.