Själen i normalt och sjukligt tillstånd. Del 2

ett forlfarande vegeterande kroppsligt Itf, då den dfver* går i ett lilletånd »f fullständig apati eller slöbet.

Prognosen i ajålssjukdomanie rättar sig naturligtvia efter hvad vi nu faafva sagt.

Detta hafvA vi an tyd t änna korta ro än det föregående, då det speciella tillhör hvarje sjokdom for sig, och det hela har &å mycken analogi med det somatiska, att hvar och en kan sjelf kompiettora det som brister. Nu komma vi deremot till ett ämne, sam för sin vigt och sin egendomlighet fordrar ett noggrannare skärskådande. 0et Ar frågat) om sjalssjukdomarneä utbredning.

^B- S 12'å< Vtbt*edniMff i titt och •*ufn, ^K Endewnu E^pidewni.

I Efvarje sjukdoms form har en utbredning i tid oeh

y rom. För individen är tiden det egentligen beteck* nande, fBr sjukdomen såsom sjelf en enhet beggedera. I fysiskt »fseende veta vi, att utom det att alla sjukdomar uppträda tldtals bär ocb der (sporadiskt), halta srg en del af dem företrädesvis och permanent inom vissa trakter ocb folkslag (eudemier), då andra sprida sig vidt omkring, väl inom vissa kretsar, men dock mera med iakttagande af en viss tidrymd för deras uppträdande (epidemier). Är förhållandet detsamma inom själssjukdomarnes gebiel?

Vi nämnde i förbigående, atl olika stånd och yrken medföra egna anlag för sjrdsabnormiteter Man kan lätt föreställa sig, att den jemna sysselsättningen med en och samma sak skall kunna medföra en ensidig utveekltng af den ena eller andra förmågan ocb sålunda

45

måk