Sida 389
Femte kapitlet: Allmän öfversigt af själssjukdomarnes uppkomst, utveckling och utbredning
389
ntan beräkning. En sådan finner man kanske endast någon gäng hos elefanten. — Fortjilantningsdrirten ar bos djuret en lika nödvändig och naturenlig yttring som driften till föda. Men den korrigerar sjelf liil någon del sina dlVerdrirter genom do beslämda brunsttiderna. Dftt år egentligen hos tama och öfverfodrade djur man rår se dan i en onaturlig grad. Hindras dess tillfredsställande, kan den giPva anledning till raseri och fysi&ka sjakdunssratl, så myckel häftignre, som just den bestämda brunsten medför en större retning inom genitalapparaten och derffrån utgående inverkan [tå hela blod- OCh nervsystemet. — Instinkten är hos djuret det normala; dess individuella brist, sjuklighet. Så ärätven imitationsrör mågan mycket utbildad inom vissa arter, äångföglarne tära sig sången, åtminstone utbilda de den, genom imitation. Staren, pa[)egojan, aporna, hunden , imitera menniskan.
Af' intelligensens abnorm iteter se vi ett analogoii till högmod och la länga. Qasten visar en helt annan hållning, då hen går under en brokig sadel eller lör ett arbetslass. Detta vJsar också att han har en apperceptiön af det glitter, man sätter på honom. Tankspriddhet förekommer möjligen bos hund och hast. Vansinnet i sina lägre former, såsom stormande yra, förekonmiei' bos häst, hund och eltsfantj melankolien äfveu hos hunden. Men till de mera uthildade formerna , nionomanierna , finnes icke, och kan naturligtvis icke finnas, någon motsvarighet. Här är också ett skäl, hvarför författaren skulle vilja skilja vansinnets former i tvenne grup^ier: psykiska och fysiska, Inbildnings-f fantasi- och refleklioiisfel kunna icke komma i fråga.
5U
Källa: Internet Archive ·