Sida 396
Sjette kapitlet: Återblick och reflektioner
396
^förutvarande tiutdv«l»m)e d^rum, niedgifver jag d#rmnftt ^ernft; det förringar ick« dess giltighet.
I
Jlf JSS. Öfi^eraifft af xj filen* sJuMedownurm
Vi bafvii nu vfsat, atl menniskans tred«lnjng låter såväl palhoFogiakt sam biologiskt deducera sig, och äfven i förra delen, att den rullkoniligt örverensstämmer med vår bibliska troslåra. Vi liafva ytterligare visat, atl dessa tre dt»)ar kunna såväl normalt, som abnormt, fungera, ocb att de under sina abnorma fdrbållanden stå i ssm* ma veselverkfin titl och med hvarandra, som under normala. Vi vilja nu i en kort öfversigl sammanföra dessa abnormileter.
De rena oblandade själ sa bit orm i t täterna framträda In om alla själens förmägor, inom alla dessas olika egenskaper och förhållanden. Oe synas Iranitrada i en fSr- ^^ höjd eller minskad verksamhet, en stegring eller för-^H minskning uti de normala ftmomenerna. Vi haPva derför ^B kunnat tala om en själens dtetetik, utmärkande det måttliga och tillbörliga i doss verksamhet och känslor, hvara begränsning dock snarare måste uppgiiras efter etl sundl omdöme, Ön efter en bestämd regel. 1 sina komplikationer synas de bitda själens qualilativt framstående abnormiteter. Dessa synas bero på en samverkan af exciterande och deprimerande elementen Vi säga med flit i atl t detta: synas, ty ännu ar icke afgjordt, om någon i sig qualitaliv abnormitet finnes, eller om all sådan beror endast på quantitaliva fdrändringar i elemeitterna.
Då sjäieuB vexelforhällantjle till anden och kroppen fortgår af ven vid dess abnormiteler, så erhålla (ie äfv6i
Källa: Internet Archive ·