Sida 232
26 DIPLOMATI OÖH KÄRLEK, 2
Diplomati och kärlek.
(Historiett.) =”
Arvid — — — ström den eljes så glade gossen, befann sig redan vid tjuguett års ålder i det ledsamma predikamentet att vara olyckligt kär. Det vill säga icke på det vanliga sättet, så att han älskade hopplöst, utan tvärt om. Han hade en gång i ungdomlig yrsel förklarat för en hygglig trettiotvåårig flicka bland sina bekanta, att han älskade henne, samt därefter lika hastigt friat och ögonblickligen fått "ja'.
De första veckorna därefter lefde han i ett öfverlyckligt tillstånd, berusad af sin framgång och den öm-Het, hvarmed han omhuldades af sin "Hulda", ty s hette unge Arvids käresta.
Men så småningom började han finna tillvaron trist
i den mån han blef ångerköpt, ty efter några månaders
förlopp ångrade han att han, som han själf sade, "hoppat i galen tunna" och förstört sin ungdom genom att fjättra sitt öde vid en annans. Det äpple, som fresterskan gilvit honom att bita i, kändes med ett ord alltför surt, och
att under sådana förhållanden låtsa kärlek är naturligt
x
vis olyckligare än att verkligen vara kär utan förhoppning att någonsin kunna få sitt hjärtas utkorade.
| j |
i A
Lika snabbt som unge Arvid fattat sitt förhastade
beslut, lika snabbt beslöt han efter en tids förlopp att
Källa: Internet Archive ·
