Sida 233
DIPLOMATI OCH KÄRLEK. MA
slå upp med fästmön. Men icke på ett brutalt sätt, så att de för framtiden skulle bli ovänner, utan på diplomatisk väg.
Sättet var dock icke så lätt funnet. Ung Arvid gnuggade sina geniknölar på alla lediga stunder utan att komma ett enda steg närmare sitt mål. Till sist, när han var på väg att förtvifla om att lyckas, fick han ändtligen en idé.
"Ja, så skall det ske," jublade han för sig själf och knäppte med fingrarna i luften.
Och när han sedan kvällen därpå träffade fästmön och de sutto tillsamman, förtroligt pratande om ditt och datt, utbrast han plötsligt:
"Jag vet inte, om jag någonsin nämnt för dig, att jag under många år svärmat för att bli mormon. Nu har det gått så långt, att jag på allvar beslutit mig för att låta döpa mig, och sedan utvandra vi till Utah, så fort vi blifvit gifta. Saken är för mig ytterst allvarlig, och jag hoppas att du, om du verkligen håller af mig, inte har något att invända mot densamma."
"Nej, visst inte! - Jag är tvärt om förtjust öfver att få följa dig, om det ock bure af till världens ända," svarade hon öfyverlycklig och klappade i händerna.
Han drog en djup suck, och så fortfor han:
"Godt, jag räknade på att ingen uppoffring skulle vara för stor för dig och jag ser däri ett bevis för att du verkligen håller af mig. Men som du vet hålla mormonerna strängt på månggiftet. Skulle du ha något emot om jag, när vi komma ut, möjligen skaffade mig ytterligare ett par tre hustrur?" ;
Hon tog sig en lång funderare på saken och så sade hon slutligen, långsamt och trovärdigt, under det hon såg honom in i hvitögat;
fe
Källa: Internet Archive ·
