Sida 310
36 fsy-MARIE."
Hon var rik och lycklig, men det hade icke alltid
varit så. I början fick hon sträfva och arbeta hårdt för brödet därute, men hon hade icke haft hjärta att skrifva hem och tala om det, och så hade alla de utlofvade brefven, utom det första, förblifvit oskrifna. Så hade hon så småningom genom flit och försakelse fått det drägligare och samtidigt förflyttat sig allt längre och längre väster ut, till dess hon hamnat i Californien, där hon till sist "gjort lycka" och blifvit gift med en förmögen godsägare, hvars hus hon dessförinnan förestått.
Weddingtripen utsträcktes på brudens särskilda önskan ända hem till det gamla landet, och ju närmare den amerikanska ladyn kom sin födelsebyggd, ju fortare önskade hon komma fram, och detta hade haft till orsak att hennes man ej var att förvänta på ännu några dagar.
Så lydde i all enkelhet den berättelse, som ladyn själf afgaf, men snart dykte de vildaste historier upp i socknen om Sy-Maries återkomst, och knappt hade hon kommit i besittning af en treflig bostad för de gamla, förrän hon
och de belägrades af besök af vänner och bekanta från
fordom.
Och inom några dagar hade gamla och unga bland | sockenboarna gripits af den häftigaste emigrationsfeber.
Värst ansatta voro alla Kräklingegodsets pigor och - drängar, hvilka samtliga på det bevekligaste anhöllo att ' få medfölja det amerikanska herrskapet öfver Oceanen. Resultatet blef äfven att '"Sy-Marie' lyssnade till flertalets böner, sedan hennes man med ett "allright/”ingått
på att så många som det ville skulle på goda villkor få bli farmare på hans gods.
Den stora emigrationen från Kräklinge tog till baro- >
nens stora förtviflan omedelbart därpå sin början.
ESS
Källa: Internet Archive ·
