Sida 412
AM sv
4 KÄRLEKENS UNDERLIGA VÄGAR.
De visste bägge hvilken båt de skulle resa med och gingo ombord, men när de kommit ett stycke ut till sjös, sade Knut, som var den största slarfvern, till brodern:
«Du har väl reda på hvad stället heter, som vi ska till?"
<Hyem jag, nej det trodde jag du hade. Du skref '
ju upp det i din anteckningsbok för en fjorton dagar sen." <tJa visst, men då hade jag vinterkostymen på mig,
och i den ligger boken och adressen," svarade Knut. ' <Ja, då hafva vi det riktigt på gaffeln," inföll Fritz
förargad, "och då går jag så godt först som sist ner i
salongen och äter frukost, så får du passa på vid bryg- : gorna, om du ser till någon som är nere för att ta emot -
oss, ty annars misstänker jag att jag blir utan mat.
Ska jag då inte få något att äta, jag?" inföll Knut ; retad och kastade en hvass blick på brodern genom sin |
binocle.
Du får äta sedan, ty en af oss måste ju vara uppe :
på däck och passa på om vi få syn på någon, det be-
griper du väl," sade Fritz och gick ner i försalongen. Och der gick nu Knut ensam på däck och "span-
kulerade". När han gått där en kvart, tyckte han att
brodern kunde ha hunnit att äta sig mätt, och när half-:
timmen var förfluten trodde han att Fritz ätit upp så mycket som fanns, så att han inte skulle få något. Han gick nu ner i salongen för att köra brodern till vakt-- göring och själf skaffa sig en bit i västen.
När han kom ner, höll Fritz just på att betala, men under tiden lade båten till vid en brygga.
«Tänk om det är här vi ska i land," sade Fritz och rusade upp, sedan han bedt brodern ta tillbaka hvad som blef öfver på femman, som han lämnat uppasserskan.
Ögonblicket därpå, just som Knut stod färdig att ta supen, kom brodern ner i salongen och skrek:
Källa: Internet Archive ·
