Sida 413
KÄRLEKENS UNDERLIGA VÄGAR, 5
«Skynda dig, annars komma vi inte i land. Jag säg tydligt farbror och flickorna här på bryggan."
Knut sväljde supen och rusade med sin smörgås i hand upp på däck tillsammans med brodern.
Men när de kommo upp, var redan landgången indragen och båten i gång. De bådo kaptenen att vända om, men han vägrade. I stället föreslog han de två herrarne att de skulle gå i land på nästa brygga och där skaffa sig en båt, med hvilken de kunde återvända dit de ämnade sig.
Förslaget antogs, och kaptenen lade rodret styrbord och bort till en ö, å hvilken syntes en magnifik villa mellan några svagt grönskande björkar. Där satte han de bägge herrarne i land. .
Herr Petterling, hvilken jämte flickorna verkligen
varit nere vid den brygga, som båten kort förut passerat, '
sade sig ej ha sett en skymt af-de bägge studenterna, men ehuru kärleken ju påstås vara "blind", voro flickorna öfvertygade om att de sett sina fästmän ombord. När dessa emellertid försummat att hoppa i land, återstod för de väntande intet annat än att återvända hem, synnerligast som det började regna ganska häftigt.
I herrskapet Petterlings hem var emellertid pingstglädjen totalt förstörd. Flickorna sågo surare ut än den surmulna himmelen, och de gamla kommo litet emellan öfverens om, att en ledsammare pingst hade de'ej varit med om.
Borta på ön midtemot voro studenterra i än sämre humör, ty de hade snart kommit under fund med att de voro de enda lefvande varelserna på denna lilla plätt af jordklotet. Villan som de sett var ännu obebodd och tillbommad, så att de bägge herrarne icke ens kunde få tak öfver hufvudet mot ovädret. De sökte efter en båt och funno i ett låst lider en sådan, liggande med kölen
Källa: Internet Archive ·
