Sida 414
6 KÄRLEKENS UNDERLIGA VÄGAR.
i vädret och så stor att det minst skulle ha fordrats ett halft dussin starka karlar för att bära ner den till sjön och sätta den i vattnet. I flera timmar gingo de två bröderna som ett par skeppsbrutna rundt kring stranden på ön och buro sig åt som de haft några skrufvar lösa. De svängde sina näsdukar och hojtade för att bli observerade på landet midt emot, men det var ingen som såg dem. De försökte komma ombord på någon ångbåt, ehuru dessa voro på utgående, men deras vinkningar och hojtanden togos för vänliga pingsthelsningar och besvarades af passagerare på båtarna med liknande ovationer tillbaka.
När klockan led mot fem på eftermiddagen, började de två studenterna att anse situationen förtviflad, och Knut kom till och med fram med det förslaget, att Fritz, som var en god simmare, borde klä af sig och simma öfver till andra stranden för att där hämta en båt.
Vid sjutiden på aftonen slog ändtligen befrielsens timme. En hemvändande ångbåt, visst den tjugonde i ordningen, styrde på de två herrarnes vidunderliga signaler upp till bryggan och tog dem ombord. Och nu voro de räddade!
Knut, som ännu inte frukosterat, störtade nerimatsalongen, och äfven brodern fann för godt att följa honom. Därnere beslöto nu de två unga männen att uppskjuta besöket till följande dag, och så kilade ångbåten äfven denna gång: förbi bryggan, där studenterna bort landstiga på morgonen. Trötta och genomvåta återkommo de två fästmännen frampå aftonen till Stockholm.
Efter att ha tagit en droska, med hvilken de reste hem till sig, klädde de om sig och foro så till Djurgården för att skaffa sig en stunds förströelse och ett par glas punsch,
Källa: Internet Archive ·
