Sida 505
- LJ
t IL SOA Er oo TFA STEG Sy EP RNE Fre 2
är
EN OLYCKSFÅGEL. 29
af P:s skaplynne. Och så fick den posterande unge mannon plötsligen lust att, som han sedermera uttryckte sig, "titta på kanonerna ett slag!" Med sin brinnande cigarr i handen fingrade han på hylsan som täckte fänghålet. Så lyfte han af nämnda hylsa, och efter utt en stund ha stått och koxat på det blottade fänghålet, fattades P. af en obeskriflig lust att låta cigarren formera bekantskap med finghålet, i synnerhet, som han inom sig tydligt förnam en munter stämma som hviskade: Det är inte farligt, kanonen är naturligtvis inte laddad! Till sin fasa fick dock den stackars P. i nästa sekund erfara motsatsen. Knappt hade han med den brinnande tigarren = vidrört fänghålet, förrän en glödande blixt sköt ut ur kanonmynningen, åtföljd af en helvetisk åska, som i väldiga brumtoner vältrade fram öfver den öde slätten.
Och knappt hade ekot af skottet förklingat i den tysta natten, förrän hela lägret var i uppror. Officerare och manskap rusade ut ur sina tält, halfklädda och yrvakna. Den stackars P. omringades och knuffades hit och dit som en skottspole innan han ens hann ropa: i gevär! ;
Och en stund senare satt han i arrest! Detta skulle nu blifvit slutet af historien, om P. icke efter par dar åter blifvit försatt på fri fot, och i stället dömd att göra två dygns "straffvakt'" i högvakten.
Straffet mildrades dock därigenom, att sergeanten, som det ena dygnet förde befäl öfver vakten, var god vän och bror med P. När P. därför första natten åter måste ut och posta mellan kl. 12 och 2, dröjde sergeanten kvar ute hos honom en stund för att dels hålla honom sällskap och dels för att tillse att han ej å nyo egick någon ny faute i sin ensamhet.
Källa: Internet Archive ·
