Sida 506
30 EN OLYCKSFÅGEL.
Sedan de bägge herrarne samspråkat eu stund i —
nattens stillhet om ditt och datt, stannade plötsligen sergeanten framför en af de två salutkanonerna och frågade P.:
«Hur tusan bar du dig åt här om natten, då du lossade af det där skottet. Jag har aldrig fått riktigt reda på den saken?"
<Jo, det var mycket enkelt," svarade P. intresserad. <Jag tände en cigarr — — tillåter bror kanske, att vi ta ett bloss äfven nu," afbröt P. och räckte fram sitt cigarrfodral.
Sergeanten såg sig omkring.
«Nåja, det är inte tillåtot att röka för dig som går på post, men det gör detsamma. Ingen mer än jag ser det ju! svarade han.
Därmed tände de bägge herrarno hvar sin cigarr, hvarpå sergeanten återtog:
«Nå, hur gick det vidare med historien?"
«Jo, jag tände som sagdt en cigarr, och sedan ALT rökt en stund ställde jag mig och titta på kanon — så - här, ser du! Så lyfte jag upp den här lilla luckan, som täcker fängbålet — — så här — och satte cigarren till bälet — — så här — — — — — C
Sergeanten störtade fram.
«Är du blixt förbannad, karl!!!" röt han.
I samma ögonblick sköt en blixt ur kanonens gap, den helvetiska åskan dånade och gaf eko på en mils omkrets. Och en kvart därefter sutto både sergeanten och P. i sinkabirum. Och där fick åtminstone den sistoämnde sitta till mötets slut.
3
Källa: Internet Archive ·
