Sida 512
36 KALOTTERNAS SOMMARNÖJE
och, rifvande sig i hufvudet med ena hand, peka mot dörren med den andra och ropa: "Gå, Fina, gå på stund och gör mig inte galen!!!"
Och hon var beredd att möta stormen, ty det var icke första gången hon blåst upp den och sen fått den att lägga sig igen så småningom.
Men den här gången hade revisorn inte ett ord till invändning utan sänkte genast rösten och sade:
<Jag har själf tänkt att hyra på lande” öfver sommaren."
«Ppuls, min egen, kära Truls, hvad säger du! Har du ”tänkt” det? Herre, min skapare, hvilken glad öfverraskning! Låt mig få omfamna dig och pussa dig och —
Fru Josefina kastade sig snyftande till sin makes bröst.
«80 så, intet ”lipande” om jag får be! Du blöter ju ner mattan med dina tårar!"
+ + x
Fjorton dagar senare hade familjen Kalott flyttat ut till en idylliskt belägen koja i skärgården, som revisorn hyrt af en gammal sjöbjörn, hvilken på sin tid fört en skonare, men på gamla dar ankrat i skären och nu lefde i'lugn och ro på sin torfva de tider han icke med sin fisksump trotsade vågorna för att ur hafvets sköte hämta en oviss skörd. Visst hade flyttningen varit besvärlig; när "sakerna'" fördes om bord på ångbåten i Stockholm,
placerades en del af godset uppe på fördäck. När man.
sedan kom ett stycke ut i skärgården, friskade vinden i, så att ångbåten började "rulla" en smula, hvilket hade till följd att en "emma" som gick på trissor, började röra
på sig och slå kanor kors och tvärs på däcket tills den
törnade emot några korgar, i hvilka fru Kalott omsorgsfullt packat in några bräckliga syltburkar och saftbuteljer.
Källa: Internet Archive ·
