Sida 513
& nen Ave 17 VET IST an!
KALOTTERNAS SOMMARNÖJE. 57
Vid den häftiga sammanstötningen krossades det sköra glaset i bitar, så att saften och syltet, uppblandadt med ditet "saltsjöstänk”, runno i två kvartersbreda rännilar ner mellan skjortan och skinnet på ett par passagerare, som somnat på mellandäck med ryggarna stödda mot akterkant på skansdäcket.
Så höll "Tybå”, revisorns dogg, som väl tusen gånger ställt till spektakel, att ombord ända sitt glada, okynniga hundlif. Ordentligt kopplad, som hunden var, kring en suntältstång akterut, kände revisorn sig lugn för kräket sedan han fått honom att ligga "couche" under en af sofforna babord. Men Tybå hade en passion mäktigare än alla andra, hvilken revisorn totalt glömt att taga med i räkningen, och den bestod i att han, så fort han kom åt, brukade slicka blanksmörjan af folks skodon. När Tybå därför, efter att i lugn ha tagit sig en liten förmiddagslur, vaknade upp från denna och fann att en passagerare tagit plats midt öfver honom under det han sof, och tillika fann att sagde passagerare placerat klackarna på sina skor alldeles invid hans nos, kunde han icke längre behärska sig, utan var snart ifärd med att på ett glupskt sätt smörja sig med den söta blanksmörjan, hvilket slutligen föreföll ägaren af skodonen så nervöst kittligt att han omedvetet flyttade sin ena fot och trampade Tybå på framtassen, så att det olycksaliga djuret uppgaf ett tjut och tog ett skutt baklänges så att han blef hängande i sitt koppel som ett "friholt'' utefter ångbåtens sida.
Lyckligtvis blef han i sista ögonblicket upptäckt af husbonden och åter, mera död än lefvande, upphalad på däck och sedermera kopplad midskepps vid trappan upp till kommandobryggan.
Landstigningen var dock förenad med det allra största obehaget, )
t f NN Nn ör AG På J re +
Källa: Internet Archive ·
