Sida 515
KALOTTERNAS SOMMARNÖJE . 39
de” ytterligare bli för lifvadt skoj, gossar? Och samtidigt log hans mun ett Mefisto-leende, sådant endast en dogg af "Tybås' ras kan le det. Ögonblicket därpå fick Tybå en spark.
<<Nu ska du si att vi får på ”huschen af mamma för att Zybå vältra balen i sjön," sa Nisse.
<<Ja, det är klart att det kommer att bli vi som har gjort'et,'"" sa” Kalle.
Och så fick Tybå- en ny spark, så att han gaf till ett tjut och linkade på tre ben upp i skogen, där han fick syn på dn ekoxe som promenerade, bland lingonriset och som antagligen för Tybås vilda fantasi tedde sig som ett afrikanskt lejon, ty länge hade han ej sett på kamraten, förr än han började morra och stormskälla och bete sig som om han fått rabies canina och delirium tremens på en och samma gång.
När revisorn, flickorna och fru Kalott återkommo till bryggan för att afhämta ett nytt lass flyttsaker gungade sängklädersäcken ännu på vågorna ett stycke från bryggan, men så väl gossarne som Tybå voro spårlöst försvunna
Dot blef nu ett sökande öfver allt, under det revisorn lösgjorde en båt, som lyckligtvis låg förtöjd ett stycke från olycksstället, och med den begaf sig ut för att bogsera i land godset. 6
Gossarne stodo ingenstädes att finna! Fru: Kalott och flickorna blefvo till sist otröstliga häröfver, och sedan de ropat sig trötta utan att få svar, slogo de sig ned i en rypp på bryggan och snyftade.
detsamma hördes ett par ungdomliga röster jubla så att det gaf eko i trädtopparna.
«Mamma, titta, vi ha fångat en ekorre uppe iskogen!”
<Hyad ser jag, är det ni, mina snälla, rara gossar! Gud vare lof att jag har er åter, ni kan inte tro hvad
Källa: Internet Archive ·
