Sida 547
Ett tioöre,
(Burlesk,)
Han observerade henne knappast, där hon satt i spårvagnens ena hörn med händerna instufvade i sin lilla Viktoriamuff och ansiktet täckt af ett tätt flor, utan tog plats midt emot henne och stirrade genom spårvagnsfönstret ut på gatan. Men så kom konduktören in med sin bössa och vände sig först till henne, som satt honom närmast. Och då såg han hennes behandskade hand glida ner ur muffen och i klädningsfickan; såg den åter dyka upp med en liten portmonnä af pärlemor mellan fingrarna. Och ögonblicket därpå drogs den andra handen ur muffen, hvarvid den senare föll till golfvet och rullade ända fram till hans fötter. Han tog upp den och räckte den med en artig bugning åt ägarinnan, som nu var ifrigt sysselsatt att genomleta sin börs, synbarligen utan att finna hvad hon där sökte.
Slutligen reste hon sig upp och sade i ytterst generad ton åt konduktören:
"Jag vill be att få stiga ur, jag har glömt att taga penningar med mig.''
Då bugade han sig åter och inföll i sin älskvärdaste ton, vänd till henne:
Källa: Internet Archive ·
