Sida 550
[]
6 ETT TIOÖRE.
ännu mer plebeijska namn än det han bar, vågat det och vunnit spelet. Alltså, friskt mod! tänkte han.
I närmsta bokhandel bad han att få se i vår "pärsmatrikel”. Mycket riktigt, hon fanns där! Han räknade i hast ut hvad han önskade veta.
1:0) att hon var 21 år,
2:0) » näst yngsta barnet i familjen,
3:0) att hon hade en äldre syster i lifvet, som, skulle han tro sina ögon, var gift med en officer — af ofrälse börd.
Han såg intet mer!
Den sista underrättelsen kom hans hjärta att slå 25 procents hastigare takt än förut.
Utkommen på gatan svor han att få kalla den tillbedda sin eller — dö!
Han drefs af ett oemotståndligt begär att med görligaste första återse henne! Ju förr desto hellre!
Måhända strax, så att minnet af deras sammanträffande i spårvagnen ej hann förblekna hos henne.
Men hur skulle det ske?
Han tog sig fundersamt om hakan och fann — att han glömt raka sig.
Hvad kärleken kan förvrida hufvudet på en stackare," tänkte han och klef in i en rakstuga.
En ung flicka steg fram och lade en servett under hans haka. Så gick hon efter en tvålkopp och gned in hans skäggbotten så mjukt och behagligt som om hennes fingrar varit klädda med silkesvantar och hon smekt en kalt på ryggen. Men han kände det ej. Han kände ej heller hur lätt hon förde knifven öfver hans strupe och hur vänligt hon neg och sa: "Varg'gol" när allt var öfver. Han såg ej hur graciöst hon förde pudervippan, sedan han tvättat bort resterna af tvållöddret.
Källa: Internet Archive ·
