Sida 549
Kan
ETT TIOÖRE. 5
Gatan, som stod antecknad å kortet, var densamma å hvilken hon stigit ur. Och husnumret? Han såg ut och läste 46 på det hus som just nu passerades. kortet stod 34. Alldeles riktigt! På den tid, som förflutit sedan hon försvann, hade spårvagnen ungefär passerat de mellanliggande husnumren.
Här förelåg således intet misstag! Han visste hvem hon var och kunde ej slita hennes namn ur sitt minne,
Sedan han ännu en gång sett på kortet och granskat kronan, som stod öfver namnet, och funnit att det var en "greflig'" sådan, lade han reliken i sin plånbok.
Under middagen begick han den ena distraktionen efter den andra och stoppade efter måltidens slut servetten i bröstfickan på fracken.
När han senare på kvällen för alt förströ sig slog sig ner vid ett af spelborden, tyckte han sig på hvarje kort läsa hennes namn, hvars visitkort han bar i plånboken.
Hemkommen, drömde han om henne under natten och vaknade — dödligt förälskad i henne.
Reflekterande, som han var af naluren, fann han den passion, som nu behärskade honom, helt enkelt vansinnig, men hvad skulle han göra? Glömma henne kunde han ej.
Han genomgick i minnet alla märkliga och sanna kärleks- och förlofningshistorier som han hört berättas, och resultatet häraf blef att han, fastän han fortfarande ansåg det vansinnigt, icke kunde neka att märkligare fall i den viigen inträffat, än det att en nyetablerad grosshandlare, som han, med en agentur, som enbart den inbragte sina 10,000 om året, vågat lyfta sina ögon till en ung dam tillhörande en af landets "ädlaste'” familjer. Det hade till och med inträffat att män med
Källa: Internet Archive ·
