Sida 557
ETTRPE
BLOMBUKETTEN, 13
ty den flickan är den bästa som jag känt, och hon är så rar, så rar... Skrifvet vid full sans och i vittnes närvaro af Petter Blomgren,
f. d. kamrer,
Efter uppläsandet af detta aktstycke blef det moltyst i laget, och entreprenören fortsatte:
"Jag läste upp detta för Mimmi, och när jag slutat torkade flickan ett par stora tårar ur ögonen och sa': Den rara gubben som tänkte på mig, fattig flicka, innan han dog, han ska inte ha en blomma, utan en hel bukett, om jag ock ska ta det sista jag äger!
Och den stora buketten, som herrarne såg under näsan på kamrern, hade Mimmi lagt dit, med egna händer. Det är riktigt rörande, tycker jag!"
"Ja, fy tusan, jag tror jag får saltlake i ögona af'et,' inföll slaktar Korén och drog upp en stor brandröd sidennäsduk ur frackfickan.
"Ja! Det tar vi oss en tår på hela bunten, det är säkert det! Tvil" fortfor garfvar Ström, så att det lät som om orden stockade sig i halsen på honom.
Så blef det åter en stunds tystnad, till dess kryddkramhandlar Qvist, den aflidnes bäste vän, tog till orda:
"Känner jag Blomgren rätt, så har inte flickan gjort det tör intel"
Och han kände "Blomgren rätt", ty vid testamentets öppnande inbragte buketten gifvarinnan — en liten förmögenhet.
NNE öl SA FE JES PSA ALA
Källa: Internet Archive ·
