Sida 571
;j HERR PETTERSSON. 21
sin gubbe och af erfarenhet känner: honom lika bra som sig själf. De lefva ett änglalif de två!
När herr Pettersson stigit upp, sett på vädret, rakat sig, fått på sig byxor, väst och glasögon, läst "Nyheterna", tittat i almanackan etc., kommer frun in och rapporterar, att frukosten är färdig! Detta öfverraskar honom inte! Men finner herr P. helt oförmodadt, sedan han slagit sig ned vid frukostbordet, att hans fru kommit öfver något ovanligt och i hans tycke "godt", som bräckta nejonögon, rökt, kokt svinhufvud, hummer, etc., så stirrar han först helt storögd på läckerheten, tar "så för sig en ordinär portion, ler ett fullmånsleende, klappar sin äkta hälft på hennes kullriga rygg och utbrister:
"Det var rart slag det här, mor! Hvar har du kommit öfver det nånstans?"
Frun berättar omständligt, hur hon "gått och gått” och hur hon slutligen "fått" hvad hon velat ha, fast det blef okristligt dyrt. Ty fru Pettersson kan aldrig glömma den tid, då äggen kostade "24 å 32 skilling tjoget och allting annat i förhållande därefter".
«Ja du, mor, det var under den gamla goda tiden det,'' suckar herr Pettersson. "Men den vill jag ändå inte ha tillbaka!" ; KE
Vid middagen öfverraskas herr Pettersson måhända af något annat i delikatessväg, som han ej väntat.
Herre gud, få vi lake i dag, tack ska du ha, mor!”
En annan dag bjuds herr Pettersson på vildt, en tredje på gås, o. s. v. alltid på ungefär samma tider, år ut och år in. Men surströmming får han gå på källare och äta. Toddydags sitter herr P. på sitt stamlokus, rökande cigarr och tutande, ibland tutt solo, ibland i sällskap. Där berättar hamn historier som han berättat minst hundrafemtio gånger förut jä samma ställe och i samma sällskap.
Källa: Internet Archive ·
