Sida 572
pr
28 HERR PETTERSSON.
Där citerar han sina älsklingsskalder från den tid han läste vers och hänfördes af Nybom eller log åt Sehlstedts och vy. Brauns muntra visor.
Och när han då och då fått ett par toddar mer än vanligt, kommer han i extas och deklamerar, så att öfverkyparen ligger dubbelvikt af skratt bak disken:
Jag stod på Niagaras öde strand Förföljd af mina lustars vilda brand, Och lidelsernas djäflar hånfullt skratta Sig vältrande i brott på lastens matta.
När de andra gå, går också han!
Hemma i "salen" brinner hvar natt en lampa med nedskrufvad veke, och på matbordet står dukad en smörgåsbricka.
En natt vid 12-tiden kom herr P. hem, efter att ha tillbragt en glad afton i ett muntert lag. Smörgåsbrickan stod som vanligt framme, men i kakelugnsnischen upptäckte herr P. dazu en tallrik med en maträtt på.
Ab, det är säkert något godt, som gumman lagat åt mig och som, hon ställt i nischen för att det skulle hålla sig en smula varmt, till jag kom hem,' mumlade herr P. och kryssade med sitt fynd fram till bordet, vid hvilket han slog sig ner och lät anrättningen sig väl smaka.
Men som han inte riktigt den kvällen kunde reda ut, hvad han fått i sig, vände han sig följande morgon till sin äkta hälft och frågade:
Hvad var det för godt, som du ställt in i kakelugnsnischen åt mig i går kväll. Jag vet mig inte på länge ha ätit något som smakat mig bättre!"
<Hu då!" brast frun ögonblickligen ut. "Var det verkligen du som åt upp /hundmaten som stod i nischen
Källa: Internet Archive ·
