Sida 3
FÖRSTA DELEN. »Måhända är lida ingenting annat än lefva innerligare.»
ALEXANDER VINET.
Bakom blå- och hvitrandiga rullgardiner surrade en svärm flugor, under fåfänga försök att återvinna friheten. Modstulna och förundrade öfver att ej kunna genombryta den osynliga mur, som reste sig i deras väg, slogo de sig emellanåt ned på glasrutorna, med korsade framben, för att begrunda och samla nya krafter — och så »surr, surr, surr», i oändlighet vid hvarje nytt försök.
Det var räknetimmen samt kväfvande varmt i skolrummet, där brutna solreflexer spelade öfver ett tjogtal nedböjda barnahufvuden, medan grifflarne gnisslade mot suddiga skiffertaflor och outvecklade små hjärnor ansträngde sig att lösa de svåra talen.
Uppe på fönsterpallen satt fru Holm, i sin slitna
