Sida 26
hafsvatnet fryser till is. Ehuru motsatsen haft sina förfäcktare, så intyga dock ofvikelige rön, att hafvets sälta icke hindrar des sammanprässning från 3 till 5 tums tjock is på dygnet.
I anseende till Polar-isens skapnad, delar man den gemenligen uti Isberg och Isfält. Bägge arter äro träffade, så vid Norra som Södra Polen. Vi vilje först betrakta Isfälten.
Desse tillkomma antingen i stora vikar, eller ock i fria hafvet, men synas dock egenteligen, vid deras grundläggning, fordra ett fast ställe, antingen af land eller annan fast is. Då dessa komma från ishafvet, har man trodt, det ett fast land måste finnas under Polarna. Men en sådan slutsats kan hafva sitt undantag. Ett isfält kan äfven lägga sig vid brädden af ett fast isberg. Desse fält kunna, enligt de beråttelfer Crantz undfått, intaga från 40 till 100 tyska mils sträckning, fast fördelta genom sprickor i smärre fålt. De äro gemenligen 5 till 6 alnar tjocka, skrida långsamt och Majestätiskt, ligga stundom helt stilla, men äro vådeligare att träffa än isbergen . Deras yta är sällan jämn, Pennant s. 85. Man ser på dem bergkullar, dalar, åsar samt enligt Gmelin II. 425 och Ellis p. 135, klara isstycken och dammar med friskt vatn. Då de
Källa: Project Runeberg ·
