Sida 27
af strömar eller andre sammanprässande orsaker sönderbråkas till isflingor, gifva de seglaren öpning. På dessa flingor ser man Valrosjägare, och särdeles Kuriliske öarnas utterfångare, med tillhjelp af pikar, hoppa från det ena stycket till det andra . Valfiskfängarne upsöka sprickome för att genomtränga sig till de Norr om denna is belägne isfriare trakter, men med den största lifsfara, emedan en vidrig ström, som sammandrifver flingorne, sätter ofta skeppet i våda att antingen krossas eller ock att fastfrysa, ja att updrifvas på isen utur vatnet. Då man inlöper i detta farliga farvatn, tager gemenligen Capitainen sin plats i mastkorgen, och första Styrmannen håller rodret. Capitainen, som med en tub uptäcker de största sprickor och gifver akt på isvrakets skjutning, utropar kosan, och hans orders måste, med icke mindre noghet än skyndsamhet, ställas i verket . Med alla desse försiktighets mått skulle dock få fartyg kunna räddas, så framt de icke hade en särskild styrka och byggnad, lämpad efter denna förutsedde fara . Man nödgas dock förvara skeppets sidor med afspäckadé Hvalfiskskrof , samt stundom medelst sågning förskaffa sig öpningar och bassiner, när så olyckelig ställning
Källa: Project Runeberg ·
