Sida 35
vatufall utföre de lodräta sidor, med ett sorl, som behagar örat. Och alla dessa föremål, gemenligen öfverdragne med crystallens klarhet, emot hvilken solens strålar brytas med ett sken, som kitlar ögat, måste göra intryck på en tänkande varelse. Än åter tycker man sig vara stadd på en med snö hölgd falbygd, hvarest byar, murar, gärdesgårdar, m. m. äro utan ordning kringströdde . Än visa sig träd, med löf, barr, fruk. Än åter kala obeliscer, som trotsa forntidens beundrade pragt; än brutne och styckade ruiner, o. s. v. Med dylika jämförelser fördrefvo ock de i Cap. Cooks sällskap varande Philosopher en tid, som på så rysvärde trakter icke kunde bättre användas .
Man har vid bägge Polerne märkt att isen har åtskillig Färg. Wood såg snöhvit is blandad med blå. Phipps såg flera stycken af skönaste grön Smaragd färg; Martens af skönaste blå Saphirs färg. Andre delar äro genomskinlige såsom Crystallen, andre dunkle, grå, svarte. Det är klart, att isens olika beståndsdelar hafva del i denna solstrålarnes olika brytning. Den hvite ogenomskinlige isen liknar socker, och röjer tydeligen sitt ursprung af snö. Nyare is, som fyldt modermassans sprickor måste gifva en annan färg. De Pagès
Källa: Project Runeberg ·
