Sida 55
uddar fästa sig vid något åt Polen sträckande land, så gifva de dock ingen behagelig förmodan att, innom deras sköte, träffa några begärliga skatter. De Metaller, som for deras sällsynthet och vårt slägtes öfverenskommelse, fått namn af äola, tyckas egenteligen blifva beredde uti Naturens, under de blidaste luftstrek, anlagde verkstäder. Norra Polkretsen är dock icke så vanlottad, att ju ej derstädes träffas, åtminstone spår till dessa värderade rikedomar. Sala och Kongsbergs silfvergrufvor ligga väl utom den krets, som är vårt närvarande föremål, men intyga dock, att icke Indierne ensamt föda dyrbarheter. Sträcke vi oss närmare till Polen, så försäkrar en Frobisher, att han funnit en Guldkjes på Grönland. Davis hämtade af samma ämne derstädes. År 1578 sände Drottning Elisabeth Gullproberare och manskap till Grönland, för att drifva denna uptäckt till full visshet. Danske kölar hembragte sedermera hela laster af denna glittrande vara. De första smältnings försöken gofvo icke förmånliga utslag, hvarföre hela skeppslasten vräktes i sjön. Men förnyade prof tycktes lofva någon fördel, då man försent ångrade ett så förhastadt beslut. Ämnet lärer dock icke funnits lönande, ehuru Egede icke afslår alt hopp. Emedlertid äro Grönlands Gullgrufvor nu glömde, och man förvandlar, med mera
Källa: Project Runeberg ·
