Sida 64
Alfoglar, (An. hiemalis) som snart i sträckande skaror reta Oster- och Norr-sjöns skyttar. Och hvem hinner väl upräkna alla den Norra Polkretsens rikedomar? Huru månge smakelige måltider finner icke Sjömannen af dessas ägg? Huru ofta har icke den nödstäldta Seglaren der funnit medel att undvika en annars oundgängelig hungers nöd? Huru rikt ämne till betraktelse för hafvets driftiga plöjare, då de, så fjerran från sina hemvist, träffat så outtömeliga visthus? Så är ingen klippa onyttig på jordklotet, i Naturens allmänna hushållning. De så kallade Sju Systrar, det längsta åt Polen bekanta land, måste på 80 gr. 42′ gifva en fristad åt Villgäss, Snäppor och Snösparfvar (Ember. Nivalis).
Äfven uti Polarkretsens landsträckor, träffas en myckenhet fogelarter. Örnar bebygga des klippor. De raskaste jagtfalkar, så högt värderade af Södligare länders Förstar, fångas i Polkretsens grannskap. Åtskilliga Ugglearter hafva der sina stamhåll och liksom utropa Nattens timar. En myckenhet af de lifligaste sångfoglar gläda den vaknande naturen. Alt detta är dock ett intet emot de rikedomar, dem Försynen der utbredt genom nyttigare fogelarter. Snö- och Fjällripor af flere arter, så innom Nya som gamla verldens Polarkrets, röja, i oräkneliga skarar den allmänna
Källa: Project Runeberg ·
