Sida 63
Då hafvet öpnas till S. Polkretsen finnas der några få fogelarter. En art grå Albatros, jämte några grå Stormvädersfoglar, uplifva då dessa bedröfliga trakter. Men man gläder sig icke åt deras ankomst. De bebåda gemenligen isens annalkande och söka sjelfva hos de sjöfarande en skygd emot luftstrekets hårdhet. Huru olik är icke deremot den N. Polkretsen, hvarest millioner skarar infinna sig i vårens glada sällskap? Man förgäter utsigten af dessa nakna klippor, när man fäster ögat på deras lefvande beklädning. Försynen har der icke utdelt dessa gåfvor med sparsam hand. Siberiens och Lappmarkens floder äro då mötesplatsar för Europas och Asiens mångfaldiga Andarter. Enara-träsk har då flera Snäppor än hela Scandinavien. Med milliarder mygg dukar då den handen, som icke låter den ringaste varelse försmägta, ett rikt bord åt dessa flygande härar. Polhafvets iholiga klippor upfyllas af Alkor, Lomvier och Grislor, (Uria Grylle & Troile). De blottade bergflakor täckas af Mallemucker, (Procell. Glacialis ) Måsar och Tärnor. De gräsrike holmar hyras af den fromma Ådan emot des dyrbara dun. Svanornas behageliga sång återuprepas af bergen. Brentor och Berniclor omgifvas, vid 80 gr. högd, af ungskaror, dem forntiden, för deras myckenhet trodde växa på träd. I hvita hafvet och på Grönlands kuster kläcka då de
Källa: Project Runeberg ·
