Sida 88
88
ÖSTERGÖTLANDS RUNtNSKRtPTËR. i
ar ristad av Torkel, har antagligen varit en dotter av Toste och Torun, som ombesörjt denna väldiga vård över Assur, den längst levande av hennes morbröder, och på samma sten förtäljer om sin frejdade möderneätt. Vilken ställning Torkel ägt, är ej klart; en frände synes han hava varit, då han rest, ej blott ristat. An mindre kan sägas, om även ög. 85 Hälf och Torer hört till dessa ätter.
C. F. Nordenskjöld, Reseber. 1870, s. 43, uppgiver, att man vid reparation av stenfoten i Ilögby prästboställes flygelbyggnad på sommaren 1869 upptäckt ett runstensfragment men försummat att taga det tillvara.
88. Axstad, Högby sn, Göstrings bd.
PL XXVIII. Fig. 2.
Litteratur: B. 887; L. 1186; W. ]52; Broocman, Beskr. öfver Östergötland 2, s. 724; C. F. Nordenskjöld, ÖFT. I, s. 70; Reseber. 1870, s. 47, teckn. pl. VII; E. Ihrfors, Ostrogotliia sacra, s. 8, teckning! teckning av L. C. Wiede i statens hist. museum.
Runstenen står c. 180 m öster om Axstads by och har förr tjänat som grindstolpe.
Nordenskjöld meddelar, att stenen av allmogen kallas »Kyrkosten», emedan den, som man säger, varit satt till märke, där Ilögby kyrka fordom var ämnad att byggas, och detta namn är ännu bekant i trakten.
Ämnet är granit. Höjden är 1,54 m, bredden vid foten 64 cm, vid toppen av nedre slinglinien 38 cm. Slingans bredd är 15—16 cm.
Inskriften begränsas i sin helhet nedåt av en rak linie alldeles invid jordytan, varefter en punkt följer. I Still är i blott 12 cm på grund av en skada i toppen, som torde funnits före ristningen, på 11 har en skada nästan förstört vänstra kännestrecket. Uti ayftiR är a mot Nordenskjölds bestridande fullt säker som självständig runa; dess stav är visserligen en förlängning av nedre slinglinien, men kännestrecket är icke någon sådan av det ini sin utan fullt tydlig och med en motsatt riktning till detta; uti y är pricken alldeles säker. I kata, vars runor äro fullt tydliga, saknar t högra kännestrecket på grund av en skada; i det sista a är kännestrecket skadat. Uti frita saknar i troligen prick, ty den utvidgning, som finnes på stavens mitt, framträder blott på vänstra sidan och synes naturlig; t är alldeles tydligt, om ock kännestrecken äro något flacka. Mellan slingan står nedifrån uppåt utan föregående skiljetecken sin •.
B. 887.
Källa: Project Runeberg ·