Sida 130
135. gärdslösa (isängen), kumla sn, lysings hd.
129
Uti finui|]rR finnes av f blott 4,5 cm nedifrån av staven i behåll. Uti sati är på S övre staven förlängd till nedre slinglinien, h. bistaven av t är otydlig, av i tinnes 3,5 cm nedifrån.
I vänstra slingan kan ytterligare blott ordet 'sten' hava stått, ty högra slingan innehåller |]ansi eft— nedifrån uppåt; den avlidnes namn måste hava följt på eft[iR]. Till en dylik anordning av ristningen saknas motstycke i Östergötland.
Inskriften är alltså: Vänstra slingan: finui|]rR • sati— Högra slingan: |iansi eft—
5 10 15 20
Översättning: Finnvid satte denna (sten) efter —.
135. Gärdslösa (Enängen), Kumla sn, Lysings hd.
Pl. XLIV. Fig. 2.
Litteratur: B. 928; L. 1192; W. 194, 197; P. A. Säve, ATS. I, s. 115; Reseler. 18G1, s. 99, teckning; C. F. Nordenskjöld, Reseler. 1873, II, s. 58, teckning s. 59; Teckning av L. C. Wiede i toji. ark.; E. Ihrfors, Ostrogothia sacra (1880), s. 4, teckn.
Vid mitt besök 1904 fann jag runstenen invid föregående, såsom den ock anträffats av P. A. Säve, L. G. Wiede och C. Nordenskjöld. Den restes på samma gång som ög. 134. Då stenens ort i B. 928 angives som »O hot i Kumbla Sockn», beror detta troligen på missförstånd av: »och uti Kumbla Sockn».
Ämnet är granit. Höjden före stenens resning 1,68 in, efter 1,09 m, största bredden 74 cm. Slingans bredd 9—10 cm.
Inskriften börjar med ett kolon, som förut ej iakttagits. Första namnet är skaukR, icke skauiR, r. 5 k är alldeles tydlig, om än bistaven är grundare än staven. Efter asur: följer reis|]U med tydligt e, icke rais|iu. I eftiR är pricken på e mindre utpräglad, men en utvidgning av staven finnes 3 cm uppifrån, 4 cm nedifrån. Den avlidnes namn är kak; längs högra sidan av bistaven till det sista k sträcker sig en stor avflagning åt höger.
Inskriften är alltså följande:
: skaukR • auk: asur: reis|w: stein: |]isa:eftiR• kak fa|]ur-sin•
5 10 15 20 25 30 35 40
Namnet skaukR är annars okänt. Måhända kan det uppfattas som *Ska-ungn, en nordisk motsvarighet till fsv. Skæving, som Lundgren, Om fsv. personnamn pä -ing och -ung s. 11 anför som binamn och troligen med rätta anser vara tyskt namn, i det han jämför ty. Scaf-hilt, -leich, -wat.
Till kak svarar fsv. Kagus S. D. I, 79 (1100-talet) samt Kakir S. 1). III, 88, se Lundgren, Personnamn, s. 145, 91.
Översättning: Skaung och Assur reste denna sten efter Kag, sin fader.
b. 928.
17—i51B5i. Östergötlands runinskrifter.
Källa: Project Runeberg ·