Read Runeberg

Östergötlands runinskrifter. Andra bandet.

Originalsida 11
Originalsida 11
Originalsida 10
Originalsida 11
10–11

Sida 11

10. LILLA GBEBY, ASKEBY SN, BANKEKINDS HD.

11

efter auk, är kair; k ar mycket grunt, men tydligt, enär dess inre är avflagrat, a har kännestrecket jämförelsevis lågt och tydligare t. v. än t. h., ir synes under skynket och därefter en punkt uppvid övre knäet av P, en grundare punkt finnes nedtill.

Namnets andra led utgöres av tre runor, av vilka blott stavarna äro säkra. Den första runans stav är tydlig 6,5 cm nedifrån, 4 cm saknas i toppen; runan kan således blott haft kännestreck upptill. En fåra, som utgår från staven 3 cm nedifrån, kunde ifrågasättas som kännestreck till k eller |). Den andra runan är en klar stav 8 cm nedifrån, blott toppen, 2,5 cm, saknas, runan är alltså sannolikt i och synes på grund av förhållandena t. h. om toppen icke kunna vara I eller t, fast en fördjupning vid slinglinien ser ut som kännestrecket till I, ehuru alltför kort därtill, och en skada finnes, som kunnat förstöra kännestrecket till t. Den tredje runan är med sannolikhet h; stavens topp och fot äro synliga, på mitten är en stor fördjupning av fåror, som mycket väl kunna vara kännestrecken till t h; att läsa /k för t finnes ej tillräcklig anledning. Namnet är alltså ett kvinnonamn, sannolikt kair : lih Gërløg. Något skiljetecken kan ej upptäckas efter ordet.

Efter det tydliga litu, följt av en punkt eller måhända av kolon, kommer kiara, efter vilket kolon står; alla runorna äro matta, på i bilda fåror kännestreck till

Det följande ordet består av fyra runor, av vilka den andra tydligen är r, den fjärde U; på de andra är blott staven klar. Den första, som först syntes mig som t>, är antagligen B b, tredje runan, som syntes ha kännestreck till i- n, är troligen ‡ 0 och ordet alltså broil 'bro' med 0U för ö, liksom broil|iur 'broder' L. 949 L. Lundby, iuon L. 1003 Romfartuna.

Mellanraden slutar med |iasi, följt av en punkt nedtill; på a finnes t. h. knappast något kännestreck.

Mittraden. Den första skönjbara runan nedifrån är S, som kan tänkas föregången av i, varigenom relativet es 'som' bildas, och möjlighet synes sedan finnas att läsa i aini 'i ån', varpå verbet likr 'ligger' följer. Raden synes sluta med ett rakt kors.

Vid inskriftens återgivande tryckas endast de runor med fetstil, som äro höjda öfver allt tvivel.

a) Ytterraden: fluki litu risa : Stin : |lisa : aifit s : kärf : rita : sin ku|]an

b) Mellanraden: . s|||ki : auk : kair : lih litu • kiara broU : |iasi

c) Mittraden: is i aini likr +

översättning: N. N. (och Floke) läto resa denna sten efter Skär, sin (frände) god. N. N. och Gerlög läto göra denna bro, aom ligger i ån.

Möjligt vore även att uppfatta den avlidnes namn som S : kärf, som enligt Lundgren ingår i ortnamnet Scarf[s]tadha Skarvstad sn Vg. SRP n. 2551 (1391), men då kolon står efter namnets första runa, synes troligt, att ristaren åsyftat samma konstgrepp i fl[r]ita och att namnet alltså blott är S : kar Skær, som jämte biformen Skæri ingår i ortn. Skær-stadJia Skarstad, Hvarf sn, Ög. SRP n. 2001 (1384); Skærstum Skärsta, Malma sn, Vml. SI) ns. I, 650 (1407), se Lundgren, Personnamn.

Namnet Vadet på det torp, vid vilket runstenen står rest, häntyder på att i forntiden ett icke obetydligt vattendrag flutit fram i dälden; förmodligen har den bro, varom inskriften tyckes tala, byggts över detta vad, då runstenen restes, men sedermera fått förfalla och förstöras.

Källa: Project Runeberg ·