Sida 194
11(3
STOCKHOLMS HISTORIA.
Siffrorna stå ej alltid under hvarandra; utgifterna ordnas kronologiskt med »item» framför hvarje post, och sammanfattning saknas. I skott-herrarnes räkenskaper förekomma dock särskilda tomtöres- och liyreslängder. Räkenskapsåret räcker från omkring 1 maj till samma tid nästa år.1 Större reda införes småningom. Redan under 1500-talet sammanfattas lönerna till en viss aflöningslängd; på 1600-talet börjar särskild »byggningsbok» föras; räkenskaperna uppföras i »koncepthufvudböcker» och införas redigare i »huf-vudböcker», där ett sammandrag sättes främst under rubriken »kapitalhufvud-räkning» med debet- ocli kredit-sida, och hänvisning till viss folio med specialräkenskaper. Denna utveckling är färdig på 1640-talet. 1641 års räkenskaper äro förda efter kalenderår.
Den tyngsta bördan, som Stockholms borgerskap måste underkasta sig till staten, var uppsättande och underhåll af båtsmän. Krigen följde tätt på hvarandra, ocli otjänstbart manskap skulle genast ersättas med nytt, hvartill kom att styrkan vid svår fara måste ökas. Så synes lia skett under Kalmarkriget, efter* hvars slut Gustaf Adolf minskade antalet af stadens båts-
~ a
män från 300 till 150. År 1616 anbefalldes staden att öfver vintern hålla 54 båtsmän ocli 115 bysseskyttar. Genom privilegiebrefvet af år 1636 nedsattes antalet till 100, men år 1644 måste det höjas med en tredjedel, hvilket varade till 1646. Yid riksdagen 1652 fattades beslut om fördubbling, hvilket beslut tillämpades till 1660 ocli sedermera å nyo upplifvade» under danska kriget på 1670-talet, efter hvars slut fördubblingen under några år synes lia ersatts af penningeafgift. Antalet kom att stanna vid 100 i fredstid, men ökades fortfarande under krig (t. ex. 1713).
Borgarnes skyldighet att deltaga i inkvarteringen af soldater inskärptes flerfaldiga gånger under 1500-talet. Antalet växlade: år 1602 fastställdes det till 100 soldater jämte hofstaten. Kungl. maj: t reglerade bördans utgörande och kunde alldeles frikalla enskilda borgare. Den icke borgerliga befolkningen undandrog sig som oftast lielt och hållet denna tunga.
Äfven andra bördor hade staden att bära. Så pålade Gustaf Adolf år 1617 borgerskapet att mottaga säd af kronan och baka eller brygga åt armén, hvilket gaf anledning till påbuden om allmänna bryggare- och bagarehus, för att lindra borgarnes besvär. Redan förut (1572) liade Johan III begärt brännvin af staden för arméns behof, och år 1589 befallde han borgerskapet att sända spannmål till bergslagen ocli sälja den till billigt pris. Ofta måste staden skaffa transportskepp till kronans tjänst, t. ex. 1582, 1603, 1629. Är 1645 ålades hvarje barberare att sända en mästersven till flottan.
1 Dess slut står antagligen i samband med borgerskapets sammankomst vid val-borgsmässotiden.
Källa: Project Runeberg ·