Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 1

Originalsida 361
Originalsida 361
Originalsida 360
Originalsida 361
360–361

Sida 361

303 STOCKHOLMS FÅNGVÅRD.

att staden årligen betalade till spinnhuset 600 dlr. s. m. jämte kostnaden för anställande af två vaktkarlar. Då detta beslut år 1779 genom överståthållarens ingripande bragtes till verkställighet, var tukthusets sorgliga historia slut.

Frampå 1800-talet började nyare åsikter arbeta sig fram å fångvårdens område; man begynte inse bristfälligheten af det gamla fängelsesystemet med dess planlösa hopförande af fångarne i gemensamlietsfängelserna. Ett mäktigt steg framåt tog denna rörelse då år 1825 kungl, styrelsen öfver rikets fängelser och arbetsinrättningar upprättades. Ett af de mål, som den nya styrelsen för sig uppsatte, var att förändra de gamla spinnhusen till korrektionsinrättningar, i hvilka cellsystemet i viss mån skulle tillämpas och i öfrigt genom sträng tukt ocli lämplig behandling sörjas för fångarnes förbättring. Det första försöket i denna riktning gjordes med spinnhuset å Långholmen. Redan år 1826 begynte man nämligen ombygga denna anstalt till ett korrektionshus, ocli i anseende till angelägenheten att förvara de manliga ocli kvinnliga fångarne åtskils, beslöt man sig därvid att inrätta ett särskildt fängelse för kvinnoafdelningen. Till plats för detta utsågs den under barnhusdirektionens disposition varande tomt å Norrmalm, hvarå det gamla tukthusets byggnader lågo. De båda nya fängelserna, hvilka hufvudsakligast byggdes ocli inreddes på kronans bekostnad, blefvo färdiga år 1827 samt benämndes norra ocli södra korrektionsinrättningarna. Båda voro uteslutande afsedda för lösdrifvare och åtnjöto anslag så väl af staten som af kommunen.

Dessa båda korrektionsinrättningar utvecklade sig så småningom till centralfängelset å Långholmen och centralfängelset å Norrmalm, hvilket senare nyligen blifvit indraget. I den mån, som denna utveckling fortgick, förlorade de sin delvis kommunala karakter, i följd hvaraf ock kommunen befriades från vidare bidrag till desamma. På en närmare redogörelse för gången af denna förändring kunna vi af brist på utrymme icke inlåta oss, då därmed måste följa en öfversikt öfver den svenska fångvårdens historia

från 1830-talet till närvarande tid.

* ^ *

‡

Under de i början af 1800-talet vidtagna reformerna i fråga om straff-ocli arbetsfängelserna liade Stockholms stads ransakningsfängelser bibehållits utan annan förändring än några tidtals vidtagna förbättrade anordningar i fråga om själfva lokalerna. Kring 1840-talet började man emellertid inse nödvändigheten att utbyta de gamla spridda gemensanilietsfängel-serna för ransakningsfångar mot tidsenligare lokaler. I anledning häraf beslöts att uppföra ett nytt ransakningsfängelse, gemensamt för hela staden ocli inrättadt efter cellsystemet. Till plats härför utsågs en tomt bakom öfver-ståthållareämbetets hus vid Myntgatan. Arbetet å det nya fängelset började

Källa: Project Runeberg ·